Vem är du och hur kom du in på detta med FIRE?
Jag heter Jimmy, är 35 och jobbar som byggnadsarbetare i Stockholm.
Jag tror inte jag kom i kontakt med begreppet FIRE förrän i slutet av 2017, men jag var definitivt på väg innan dess. Det är svårt att peka ut ett specifikt datum. Kanske var det i maj 2014 då jag flyttade till Stockholm för att börja jobba och började spara ungefär hälften av min inkomst. Men jag var vid den här tidpunkten inte ens medveten om att det var möjligt att spara sig ekonomiskt fri med en vanlig lön. Så kanske var det senare det året, då jag insåg att jag kunde tjäna pengar på att ha inneboende, och om jag hade tillräckligt många skulle det täcka mina utgifter. Eller så var det tidigare, när jag under större delen av 2012 och 2013 var arbetslös och då jag bestämde mig för att göra allt jag kunde för att inte hamna i den situationen igen.
Vad är dina bästa sparknep?
Jag har alltid varit ganska sparsam, men jag blev mycket mer sparsam efter min långa arbetslöshet. För det är lätt att inte spendera pengar när man inte har några att spendera. Nu när jag jobbat i några år och dessutom har passiva inkomster, så har jag mer pengar än någonsin tidigare i mitt liv att spendera. Men jag väljer att inte göra det. Och det är väl av främst två anledningar:
Jag har ett klart och tydligt mål – att kunna spendera min tid så som jag vill och inte vara beroende av ett jobb. Och ju mer jag kan spara, desto snabbare kan jag nå det målet.
Jag överväger alltid hur mina pengar kan ge mig mest lycka. Får jag ut mest av dem genom att spendera dem här och nu så gör jag det. Men jag har lärt mig att ett gott liv inte behöver kosta mycket. Och om jag istället för att köpa sånt som jag inte behöver investerar mina pengar så kan de ge mig betydligt mer glädje i framtiden. Och det genom att köpa mig frihet.
Det första man bör göra för att få sin ekonomi under kontroll är att bokföra den. Det finns appar för detta, men jag är lite gammalmodig och använder mig av ett kalkylblad. När man har en överblick över sitt spenderande kan man börja ifrågasätta sina utgifter. Och det finns INGEN kategori som inte går att minska eller eliminera. Allt är ett val.
Hur investerar du pengarna du sparar?
När jag började spara hade jag inga tankar på att investera. Jag la pengarna på hög. Efter 11 månader hade jag de 225.000 som krävdes till en kontantinsats för min första bostadsrätt. Det var min första investering. Efter det fortsatte jag spara genom att lägga pengar på hög, tills jag hade råd att köpa det radhus där jag bor idag och där jag har tre inneboende. Det var först när allt detta var på plats som jag började få upp ögonen för fonder, aktier och andra investeringsmöjligheter.
Jag skaffade ett konto på Avanza i slutet av 2017 och har sedan dess investerat i indexfonder. Under våren och sommaren 2018 lärde jag mig om aktier och började investera även i dessa. Och jag har även investerat genom Trine, Tessin och Lendify. Jag är långt ifrån en börshaj, och jag kan inte förutsäga marknaden, eller ens analysera den. Och jag tycker det varken är kul eller spännande att sätta sig in i kvartalsrapporter och sånt. Jag förstår inte relativt enkla koncept som PE-tal, och hur man sak tolka dem. Så jag förlitar mig helt och hållet på bättre insatta personers kompetens. Jag har snappat upp tips från till exempel Markus Hernhag och Jan Bolmeson.
Jag tror mig inte kunna slå marknaden. Däremot kan jag investera en betydligt större del av min inkomst än de allra flesta, och således kan jag även överprestera de flesta trots att jag inte har större procentuell avkastning.
Vad har du för mål med ditt sparande och har du någon tidsplan?
Jag har ända sedan jag var liten velat bli författare, och kunna försörja mig som sådan. Och länge tänkte jag att jag var tvungen att skriva vid sidan om jobbet och först när jag blev publicerad och förhoppningsvis tjänade mycket pengar på mina böcker, då skulle jag kunna sluta jobba och skriva på heltid. Jag har nu insett att jag kan skriva på heltid oavsett om jag kommer tjäna några pengar på det.
Och utöver skrivandet har jag massor av andra saker jag vill ha tid att göra. Jag vill kunna resa lite mer. Jag vill ha tid att cykla och hajka. Jag vill träna mer. Jag vill träffa nya människor. Jag vill läsa böcker och se på tv-serier och dokumentärer. Jag vill studera och över lag lära mig mer. Ska jag räkna upp allt jag hellre gör än att gå till jobbet blir det en lång lista.
Jag har ingen speciell tidsplan annat än så snabbt som möjligt! Jag tänkte för några år sedan att jag skulle bli ekonomiskt oberoende till 40. Men i den takt som det går ser det ut att ske när jag är 37. Jag skulle kunna prova att leva enbart på mina passiva inkomster redan nu, de har överstigit mina utgifter än så länge i år. Men jag vill ha en större marginal än vad jag har nu, och jag tror också på att trappa ner snarare än att sluta jobba tvärt. I år kommer jag att ha jobbat bara lite drygt 6 månader, och så kan det kanske bli nästa år också.
Pratar du med vänner och kollegor om ditt sparande och din inställning till ekonomi? Hur reagerar de och vad brukar du få för kommentarer?
Jag är öppen med mitt sparande på Facebook. Och där är responsen överväldigande positiv. Men det är såklart många som läser utan att kommentera. Och när jag träffar personer i verkliga livet är det inte många som säger något om saken eller som ens har frågor. Men det är några få som följer vad jag skriver väldigt noga och som kontaktat mig för att fråga om råd eller bara prata om sparande.
När det gäller kollegor så försöker jag läsa av dem för att se om de är öppna för tanken. En del har en inte helt olik inställning som jag och har också ett mål om att sluta jobba tidigare (fast snarare 50-60 än 40 eller tidigare), eller så vill de bara ha mer att leva på efter traditionell pensionering. Men för de flesta av mina kollegor och vänner är mitt sparande, och tanken på FIRE ganska främmande. Många har svårt att förstå dels hur det är möjligt att spara så mycket, och dels hur det är möjligt att klara sig utan att arbeta.
Jag var tidigare i år arbetslös och fick frågan av en före detta arbetskamrat om man klarade sig på vad man får i a-kassa – drygt 13.000 efter skatt. Och jag svarade att ja, för mig är det inga problem. Men för honom hade det varit svårt, eller till och med omöjligt. Men konversationen gick snart över till något annat. En annan före detta kollega som närmade sig pensionen klagade på att han bara skulle få 19.000 efter skatt, och att det skulle vara alldeles för lite. För mig hade det räckt med råge. Och en annan kollega sa att han inte skulle sluta jobba om han vann 10 miljoner, för de skulle ju ta slut. Själv skulle jag med en sådan förmögenhet bara behöva ha en avkastning på 1,5% och ändå kunna leva gott livet ut.
Jag undviker i regel att konfrontera folk om detta, för de flesta upplever jag inte som mottagliga. Och jag är inte en speciellt konfrontativ person. Och jag har känt av att om jag försöker nå en del personer så reagerar de defensivt och slår ifrån sig.
